Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig,
sedan motarbetar de dig, sedan vinner du. — Mohandas Gandhi
Innan jag mer detaljerat utforskar skiftet i personligt ekonomiskt tänkande och handlande, som är en del av den heliga ekonomin, ska jag sammanfatta dess makroekonomiska huvudelement. Några faller redan på plats medan andra fortfarande befinner sig utom räckhåll för acceptabel politisk diskussion och inväntar ett fördjupande av kriserna så att det otänkbara ska kunna bli sunt förnuft.
Omvandlingen som jag stakar ut är evolutionär. Den innebär ingen konfiskation av egendom eller total destruktion av nuvarande institutioner, utan snarare deras omvandling. Så som följande sammanfattning beskriver är denna omvandling redan påbörjad, eller på väg att påbörjas inom existerande institutioner.
Kanhända noterar läsare att de flesta av dessa utvecklingar faller på den vänstra sidan av det politiska spektrumet, med undantag för de fall där de faller helt utanför kartan. Det beror på att de gradvis omfördelar rikedom från de rika och till alla andra. Medan de penningstarka klasserna alltid har önskat högre och arbetarna lägre räntor, förutser denna bok att räntorna blir negativa. Medan liberala är förtjusta i sociala välfärdsprogram, förutser denna bok deras universalisering i en social utdelning. Medan företagsintressen förespråkar utrensandet av miljöskydd och socialt skydd, förutser denna bok återtagandet av allmännyttorna. Det enda större undantaget från det föregående är eliminerandet av inkomstskatt, vilket faktiskt kommer att gynna den lilla andel av de rika vars rikedom kommer från produktivt entreprenörskap snarare än från den avkastning som deras kontroll över pengar och egendom genererar.
- NEGATIVRÄNTEVALUTA
Motivering: Negativ ränta på reserver och en fysisk valuta som tappar i värde med tiden, reverserar effekterna av ränta. Det möjliggör välstånd utan tillväxt, och uppmuntrar systematiskt en jämlik distribution av rikedom och gör slut på diskonterandet av framtida kontantflöden så att vi inte längre blir pressade till att avstå vår framtid för kortsiktig avkastning. Dessutom förkroppsligar det sanningen om världen i vilken alla ting förfaller och återvänder till sin källa.
Pengar utgör inte längre ett illusoriskt undantag från naturens lag. Slutligen, då pengar i något avseende representerar den ackumulerade kraften av årtusendens teknologiska utveckling, vilket är alla människors gemensamma arv, är det orätt att någon kan profitera på enbart ägandet av pengar, såsom fallet är i nuvarande system med positiv riskfri ränta.
Omvandling och politik: År 2009 var vi på vippen att övergå till förfallande valuta när centralbanker tvingade ner mellanbankliga räntor nära noll och flirtade med brytandet av nollgränsen. Idag befinner sig ekonomin i en anemisk återhämtning, men de underliggande problemen med stagnation och skuld kvarstår. Varje ny kris och varje nytt utköp erbjuder möjligheter att köpa ut icke återbetalbara skulder med förfallande valuta och därigenom rädda den finansiella infrastrukturen utan att ytterligare intensifiera rikedomskoncentrationen. Dessutom kan centralbankerna, när traditionell monetär stimulans och keynesiansk skattestimulans misslyckats bortom alla tvivel, knappast ignorera det uppenbara nästa steget att trycka ner räntorna under noll. För att förhindra valutakrig bör detta ske som en koordinerad politik hos alla självständiga makter, eller så bör det byggas in i en global valuta.
Federal Reserve har idag inte befogenhet att sätta negativ ränta på reserver eller att utfärda värdesjunkande banksedlar. En sådan befogenhet ligger i alla länder, precis som det bör, hos lagstiftande instanser. Tiden är mogen för denna idé att göra entré i den ekonomiska och politiska diskussionen, när centralbankerna grämer sig över sina monetära verktygs impotens. Den nuvarande stagnationen i pengarnas omsättningshastighet påvisar att sänkandet av räntan till noll stimulerar utlåning endast om det finns utsikter för signifikant ekonomisk tillväxt. Den nya rundan av kvantitativa lättnader kommer bara att understryka detta när överskottsreserverna ökar. I frånvaro av tillväxt skulle bankerna hellre hålla i pengarna till noll i ränta än att låna ut till ekonomin. Men frågan är ifall de är villiga att hålla i dessa till -2 procent? Eller -5 procent?
Effekt på ekonomiskt liv: För alla utom den investerande klassen kommer den vardagliga erfarenheten av användning av pengar att vara densamma. Även om det för de rika kan vara svårt att föreställa sig, så lever de flesta människor idag från hand i mun och ackumulerar knappast mer än ett par månadslöner på sparkontot. För de mer förmögna skulle det fortfarande vara möjligt att spara, men värdet på sparpengar skulle gradvis sjunka över tiden om de inte investerades med risk. Det kommer inte att finnas något sätt att få pengar att växa riskfritt, att få ”pengar att arbeta för dig”. Även statsobligationer kommer att betala noll eller mindre i ränta. Både på en personlig nivå och företagsnivå kommer lågräntelån eller negativräntelån snarare än besparingar att vara det primära finansieringssättet vid stora inköp. (Detta händer ändå redan.) Företag kommer att ha tillgång till investeringskapital som för sitt skötande inte kräver en hög andel av framtida kassaflöden, vilket tar bort ”väx eller dö”-imperativet som idag styr det ekonomiska livet.
- ELIMINERING AV EKONOMISK HYRA, OCH KOMPENSATION FÖR TÖMMANDET AV ALLMÄNNYTTORNA
Motivering: Rikedomspolarisering är oundviklig när människor tillåts profitera på själva ägandet av en sak, utan att producera något eller bidra till samhället. Dessa vinster, kända som ekonomisk hyra, ansamlas hos ägare till mark, det elektromagnetiska spektrumet, mineralrättigheter, oljereserver, patent och många andra former av egendom. Eftersom dessa former av egendom antingen fanns före människan eller är den kollektiva produkten av mänsklig kultur, bör de inte tillhöra någon privat individ som inte använder dessa till nytta för allmänheten eller planeten.
Dessutom är det idag möjligt att profitera på uttömmandet av aspekter av allmännyttan såsom biologisk mångfald, akviferer, matjord, havsfiskebestånd och så vidare. Dessa tillhör rätteligen oss alla och deras uttömmande bör endast ske genom allmänna överenskommelser och för det allmännas bästa.
Omvandling och politik: Vissa delstater och nationer tar redan ut skatt på markvärde och andra har nationaliserat olja och mineraler. Landet Bolivia och delstaten Alaska, till exempel, gör anspråk på offentligt ägande av oljerättigheter, så att oljebolag endast tjänar pengar för sina tjänster med att utvinna oljan och inte genom ägandet av oljan. Växling av skattebörda bort från arbete och mot egendom kommer att bli mer och mer tilltalande i takt med att lönearbetarnas situation blir alltmer desperat. Slutligen, som regelbundna obändiga kamper över vattenrättigheter visar, är inbyggandet av resurskonservering direkt i penningsystemet en idé vars tid är i kommande.
Åtgärder såsom georgisk markvärdeskatt, leasing av mineralrättigheter och användandet av den ekonomiska hyrans föremål som en uppbackning av valutan såsom beskrivet i denna bok är sätt att återlämna den ekonomiska hyran till folket, så att privata intressen endast kan profitera genom att använda egendom väl, och inte genom själva ägandet. Allt som härrör från allmännyttorna bör vara föremål för avgifter eller skatter. Intellektuell egendom kan återlämnas till det allmänna genom avkortning av tiderna för copyrights och patent, och därigenom erkännandet av den kulturella matris från vilka idéer uppstår. Vi måste även hålla nya källor för rikedom, såsom genetiken, det elektromagnetiska spektrumet och internets nya ”allmännyttor” i den allmänna domänen och allokera deras användning endast till de som använder dessa till nytta för samhället och planeten.
Effekt på ekonomiskt liv: Med en växling av beskattning mot egendom och resurser, kommer försäljnings- och inkomstskatter att reduceras eller tas bort, och ett starkt incitament till bevarande att skapas. Eftersom ekonomisk hyra berikar de som redan äger, kommer elimineringen av dessa att medföra en mer jämlik distribution av rikedom. I den intellektuella egendomens sfär kommer vidgandet av den allmänna domänen att uppmuntra kulturellt skapande som inte är inriktat på vinst, när ”råmaterialet” till artistiskt och intellektuellt skapande inte kommer att vara föremål för royalty och den privata egendomens begränsningar.
- INTERNALISERING AV SOCIALA OCH MILJÖMÄSSIGA KOSTNADER
Motivering: Precis som det idag är möjligt att uttömma akviferer utan att betala ersättning för det till samhället, är det också möjligt att uttömma jordens kapacitet att absorbera och bearbeta avfall, geosfärens kapacitet att cirkulera kol, och den mänskliga kroppens kapacitet att hantera giftiga utsläpp. Utsläpp och andra former av miljömässiga försämringar genererar idag kostnader som vanligtvis bärs av samhället och framtida generationer, inte förorenarna. Detta är inte bara fullständigt orättvist utan det uppmuntrar även till fortsatta utsläpp och miljömässig försämring.
Omvandling och politik: Reglering med finansiella bestraffningar för överträdelser är idag det primära sättet att vända det ekonomiska incitamentet för utsläpp, men det lider av många brister, både i praktiken och i den underliggande teorin. Primärt ger de incitament till att klara standarder men inget incitament till att överträffa dessa. Inte heller tillåter de oss att implementera ett tak på de totala utsläppen av en viss förorening eller ett totalt uttagstak för en naturresurs. Nuvarande förslag för att komma tillrätta med dessa tillkortakommanden inkluderar cap-and-trade-scheman och gröna skatter. Många sådana scheman har föreslagits och i vissa fall även implementerats. Cap-and trade (för svaveldioxid) har fungerat ganska bra för reducering av surt regn men dåligt för minskning av koldioxidutsläpp. Dessa är steg i rätt riktning men i slutänden bör varje form av utsläpp och uttömmande vara föremål för avgifter.
För varje typ av förorening och varje naturresurs måste vi bestämma hur stora utsläpp eller uttag planeten och dess bioregioner kan tåla uthålligt. Rätter att släppa ut dessa föroreningar eller använda dessa resurser kan då allokeras på olika sätt. I vissa fall kan vi genom central planering vilja specificera vem som ska få göra och använda vad: jordbrukaren A får rätt att ta ut 100.000 liter från akviferen; jordbrukaren B 120.000; fabrik C 200.000 och så vidare. Men eftersom detta genererar ekonomisk ineffektivitet kommer vi i de flesta fall att vilja använda skatter på föroreningar och resurser, eller cap-and-trade auktionssystem för att tillhandahålla ekonomisk belöning för bevarande och utsläppsreduceringar. Ändå bättre vore att basera själva penningsystemet på jordens gåvor genom att backa upp valuta med jordens resurser och dess kapacitet att absorbera och omvandla avfall.
Effekt på ekonomiskt liv: Dessa åtgärder gör slut på motsättningen mellan ekologi och ekonomi. De ställer de bästa affärsbesluten i linje med de bästa miljömässiga besluten, och vänder således entreprenörens innovationskraft mot tjänande av planeten. Det kommer att uppstå enorma industrier ägnade för bevarande, utsläppskontroll och hantering av giftigt avfall.
Nollutsläppsproduktion kommer att vara normen. Den höga kostnaden för råmaterial kommer att uppmuntra processen mot minimering och effektivitet.
Med ekonomiska incitament emot billiga slit-och släng-prylar, kommer tillverkade saker att bli dyrare, mer uthålliga och mer reparabla. Vi kommer att bry oss mer om våra saker, underhålla dem och bevara dem. Stora resursintensiva varor såsom bilar, maskiner och vissa verktyg och applikationer kommer att delas med grannar och andra i samhället. Bostadsområden kommer att bli mer kompakta; husen kommer att bli mindre och större hem kommer att härbärgera utökade familjer och andra strukturer bortom kärnfamiljen.
Precis som med eliminerandet av ekonomisk hyra, kommer dessa åtgärder att växla skatter bort från inkomster och mot resurser så att vi beskattas för vad vi tar istället för vad vi bidrar med. Slutligen kommer inkomster inte att beskattas alls, vilket frigör oss från omfattande administrativt ansvar och inkräktande myndighetsövervakning.
- EKONOMISK OCH MONETÄR LOKALISERING
Motivering: I takt med att samhället upplöses världen runt längtar folk efter en återgång till lokala ekonomier där vi personligen känner de människor vi är beroende av. Vi vill känna samhörighet med människor och platser, inte vara på drift i en anonym global monokultur. Dessutom försätter global varuproduktion lokala platser i konkurrens med varandra, ledande till en ”tävling till botten” i löner och miljömässiga regleringar. Dessutom, när produktion och ekonomiskt utbyte sker lokalt, är de sociala och miljömässiga effekterna av våra handlingar mycket mer uppenbara vilket återförstärker vår inneboende medkänsla.
Omvandling och politik: Trenden mot lokal ekonomi har redan börjat. Pikande energikostnader och ekologisk medvetenhet tvingar företag att anskaffa mer insatsvaror lokalt, och miljoner konsumenter håller på att vakna upp för hälsofördelarna med lokalproducerad färsk mat. Överallt visar människor en stark önskan att återfå kontakten med samhället, och några städer och regionala regeringar har initierat ”handla lokalt”-kampanjer. Tusentals samhällen världen över har lanserat lokala valutor och även om dessa idag endast tar upp en liten nisch gör de människor vana vid idén och tillhandahåller en mall för framtida lokala valutor stöttade av lokala regeringar.
Tillsammans med de andra komponenterna i helig ekonomi skapar de synergier vid lokalisering. Internalisering av kostnader kommer att sudda ut många illusoriska skalfördelar som favoriserar långdistanstransporter, medan eliminerandet av ekonomisk hyra kommer att förbättra de obscena löneskillnaderna som idag finns mellan rika och fattiga länder.# Båda dessa faktorer kommer att uppmuntra en reversering av en del av den ekonomiska globalisering som har skett under de två senaste århundradena. Eftersom mycket av de naturliga, sociala och kulturella allmännyttorna är av lokal eller bioregional karaktär, kommer samtidigt ett penningsystem uppbackat av allmännyttorna att på ett naturligt sätt stärka lokal politisk och ekonomisk suveränitet.
De senaste ekonomiska kriserna har visat att så fort den nationella valutan slutar att fungera är lokala regeringar snabba med att träda in och skapa sina egna pengar. Det hände i Argentina 2002. Det hände nästan i Kalifornien 2009. Och med det sannolika uppbrytandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU), kan det komma att inträffa en signifikant återgång i monetär suveränitet till mindre nationer i Europa. När den nuvarande krisen fördjupas kommer regionala regeringar och mindre länder att få möjlighet att återkräva ekonomisk suveränitet genom utfärdandet av valutor och skyddandet av dessa mot globala finansiella marknader genom kapitalkontroller, skatter på växlingstransaktioner och så vidare. Regeringar kan också ge lokala företag förmånlig behandling vid upphandlingar. Slutligen kan lokala och regionala regeringar återkräva sitt kreditsjälvbestämmande från den internationella finansen genom etablerandet av offentliga banker och andra kreditskapande institutioner.
Ekonomiskt liv: Medan många högteknologiska produkter och tjänster till sin natur är globala har dolda subventioner och decennier av politik kastat många saker, som kan och bör vara lokala, in i den globala varuekonomin. I framtiden kommer dessa att återgå till lokal produktion. Det mesta av maten vi äter kommer att odlas i den bioregion där vi bor. Hus och många tillverkade varor kommer att innehålla lokala material, ofta återvunna, och vara producerade i liten skala. Småstäder kommer att genomgå ett ekonomisk återupplivande och ”huvudgatan” kommer åter att fyllas med genuint lokala företag.
- DEN SOCIALA UTDELNINGEN
Motivering: Tusentals år av teknologiska framsteg har gjort produktion av livets kvantifierbara nödvändigheter extremt lätt. Dessa framsteg, våra förfäders gåva, borde vara hela mänsklighetens gemensamma egendom. Alla förtjänar del i den rikedom de har möjliggjort. Detsamma är sant om naturens rikedom på jorden, som inte har skapats av någon människa. Nuvarande ekonomiska system tvingar oss i princip att arbeta för det som redan är vårt. Det är justare att inkomsterna från ekonomisk hyreskompensation, utsläppsskatter och så vidare (se 2 och 3 ovan) delas ut till alla medborgare i form av en social utdelning. Detta tjänar också till att dämpa rikedomskoncentrationen och förebygga deflationskriser. Den sociala utdelning skulle idealt tillhandahålla enbart den summan som är nödvändig för täckandet av livets nödvändigheter. Utöver det kan människor fortfarande välja att tjäna sina egna pengar. Det befriar arbete från nödvändighetens påtryckning. Människor skulle arbeta för att de vill det, inte för att de måste.
Omvandling och politik: En social utdelning existerar redan i delstaten Alaska, där varje medborgare får sin andel av delstatens oljeintäkter och mottar en årlig check på flera tusen dollar. Stimulanscheckar var nyligen en annan förelöpare till den sociala utdelningen som kommer att komma. En annan existerande modell är välfärdssystemet som förlöjligats med termen ”berättiganden” (eng. entitlements ö.a.). Men vi borde kanske välkomna det epitetet och utsträcka det till varje medborgare – är vi inte alla trots allt berättigade till den omfattande överflödande rikedom som jorden och våra förfäder har lämnat efter sig till oss?
De ”berättiganden” som redan finns på plats, såsom matkuponger, allmän sjukvårdsförsäkring, skattelättnader för låg- och medelinkomstfamlijer med barn, arbetslöshetsersättning och stimulanscheckar, kan utökas och universaliseras. Sådana åtgärder går emot den nuvarande politiska trenden av ”åtstramning”, men den snabbt tilltagande misären som de åtgärderna framkallar kan leda till social oro och politisk omvälvning. Då kommer den politiska viljan till omfördelning av rikedom att uppstå. Låt oss, när det sker, inte tänka straffande, i termer av beskattning av de rika; låt oss hellre inta en attityd av att ge alla medborgare vad som tillkommer dem. En social utdelning är en förtäckt omfördelning av rikedom eftersom alla erhåller lika medan de rika betalar proportionellt mer skatt för dess finansiering.# I denna boks vision kommer den sociala utdelningen att finansieras med överliggetidsavgifter, utsläppsavgifter och betalningar för användningen av allmännyttorna.
Ekonomiskt liv: Det kommer fortfarande att finnas fattiga respektive rika människor men fattigdom kommer inte längre att åtföljas av extrem oro. De som är inriktade på skapande av saker, som andra människor vill ha och behöver, kommer att tjäna mer pengar; de som är inriktade på enkelhet, ett liv i naturen, eller konstnärligt uttryckande kan komma att få klara sig på enbart livets nödtorft. Det ekonomiska livets fokus kommer dock inte längre att vara att ”tjäna sitt uppehälle”. Befriade från det trycket, kommer vi att rikta våra gåvor mot det som inspirerar oss – vilket för fler och fler av oss är helandet av samhället och planeten från ”separationens” härjningar. (Om du fortfarande tror att frihet från överlevnadstryck ska leda till avledning och slöhet, återvänd till och läs åter ”Viljan att arbeta” i kapitel 14.)
- EKONOMISK NERVÄXT
Motivering: Under hundratals års uppfinnande av arbetsbesparande påfund, från spinnmaskinen till den digitala datorn, har vi varje gång valt att konsumera mer istället för att arbeta mindre. Detta val, drivet av penningsystemet, åtföljdes av ett accelererande uttömmande av social- och naturkapital. Idag är alternativet med accelererande konsumtion inte längre tillgängligt för oss. I frånvaro av den drivande kraften i positiv riskfri ränta kommer ekonomisk tillväxt inte längre att vara ett nödvändigt incitament för kapitalets flöde, och en nerväxande ekonomi kommer att vara genomförbar. Teknologin kommer att fortsätta avancera och vi kommer att lämnas med det andra alternativet: att arbeta mindre, eller rättare sagt att arbeta mindre för pengar.
Omvandling och politik: Detta håller redan på att hända. Ihållande hög arbetslöshetsgrad i industrialiserade länder (nära 20 procent, om man räknar med de som gett upp hoppet om att hitta ett nytt jobb) tillsammans med överkapacitet i produktionen antyder att det helt enkelt inte finns tillräckligt med betalda arbeten för att anställa alla för att producera allt vi behöver. Helt klart finns mycket nödvändigt och vackert arbete att göra – men mycket av det genererar i grund och botten ingen ekonomisk avkastning. Arbetslösheten betraktas idag som något ont, men det skulle det inte göra om vi stöttades av en social utdelning spridd ut över ekonomin. Tänk om alla arbetade 20 procent mindre istället för att 20 procent av människorna inte arbetade alls? Denna ekonomiska omständighet sammanfaller med ett skifte i medvetenhet då fler och fler av oss förkastar den konventionella definitionen av arbete – uppdelningen av livet i två exklusiva zoner, arbete och fritid.
Värdeminskande valuta, resursbaserad ekonomi (2 och 4 ovan) och den sociala utdelningen stöttar alla en nerväxande ekonomi. Vi måste också avprogrammera oss själva från ”tillväxt-är-bra”-mantrat som idag vägleder den allmänna debatten. I 2009-års stimulansprogram var motivet för vägar, broar och andra projekt att stimulera tillväxt – det var inte ett medvetet beslut om att vi faktiskt behöver mer vägar och broar. På samma sätt är påbörjade husbyggnationer välkomna som tecken på tillväxt, och inte ett uttryck för vår tro att vi behöver mer indelning och utbredning. Åtgärder såsom monetär och keynesiansk skattestimulans, som i sina nya inkarnationer kommer att utgöras av negativräntepengar och den sociala utdelningen, måste omformuleras. De är inte till för att få ekonomin att växa igen; de är till för att cirkulera pengar till de som kommer att spendera dessa. Generellt sagt kommer detta inte att trigga igång tillväxt ifall allmännyttorna är skyddade från monetarisering. Det kommer istället att skifta resursallokerandet och den ekonomiska aktivitetens fokus.
Ekonomiskt liv: De fattiga och medelklassen kommer att uppleva större välstånd, som om ekonomin växte, eftersom fördelarna av högre löner och lättare anställning som vanligtvis endast inträffar i samband med tillväxtdrivna affärsinvesteringar kommer att kunna inträffa i en stabil eller nerväxande ekonomi. Människor kommer att spendera mer och mer av sin tid på icke ekonomiska aktiviteter i takt med att penningsfären krymper och sfären av gåvor, frivillighet, fritid och det icke kvantifierbara växer. Digitalt material – bilder, musik, video, nyheter, böcker etc. – kommer att fortsätta trenden mot nollkostnadstillgänglighet. Medan resursbaserad produktion kommer att bli betydligt dyrare, kommer mänsklig input att fortsätta dra nytta av den pågående ackumulationen av teknologi så att vi i många ”high-tech”-sfärer kommer att åstadkomma mer av mindre. Människor kommer också att dela mer och konsumera mindre, låna mer och hyra mindre, ge mer och sälja mindre – allt återspeglande och framkallande ekonomisk nerväxt.
- GÅVOKULTUR OCH P2P-EKONOMI
Motivering: Expansionen av penningsfären har skett på bekostnad av andra former av ekonomisk cirkulation, speciellt gåvor. När varje ekonomisk relation blir en betaltjänst, lämnas vi oberoende av alla som vi känner och via pengar beroende av anonyma fjärran leverantörer av tjänster. Det är den primära orsaken till minskande sammanhållning i moderna samhällen med dessas påtagliga isolering, ensamhet och psykologiska misär. Dessutom är pengar inte lämpade att medverka till cirkulation och utveckling av icke kvantifierbara saker som i sanning gör livet rikt.
Omvandling och politik: Som tur är håller penningsfären redan på att börja krympa och denna nerväxt skapar nytt utrymme för gåvoekonomin. Internet är i viktiga avseenden ett gåvonätverk och det har gjort det lätt att ge information som en gång var mycket dyr att producera. Detta har på olika sätt knuffat tjänster som annonsering (betänk Craigslist), reseförmedling, journalistik, publikation, musik och många andra, i riktning mot gåvosfären. Den har också möjliggjort gåvobaserade sätt att producera öppen källkod. Vad som en gång krävde betalda förmedlare och centraliserade administrativa strukturer händer nu direkt. Människor och företag skapar till och med kredit via ömsesidiga kreditsystem utan bankers förmedling. Samtidigt, på den lokala nivån, leder idealen om det kontakthavande självet, längtan efter samvaro och rent ekonomiskt nödtvång människor till att återupprätta gåvobaserade samhällsstrukturer.
Regeringar kan liberalisera skatte- och bankregleringar för att ge fritt spelrum för de nya ekonomiska cirkulationssystemen som idag uppstår. De allmännyttor i vilka dessa system vistas, i synnerhet internet, måste behållas öppet. Regeringar kan också etablera och uppmuntra ömsesidiga kreditsystem för affärer och industri, skyddande den inhemska eller lokala ekonomin från det internationella kapitalets rov.
Ekonomiskt liv: Människor kommer att täcka sina behov, oavsett om det gäller varor, tjänster eller själva pengarna, på ett mångskiftande sätt. Ansikte-mot-ansikte gåvocirklar och onlinekoordinering av gåvor och behov möjliggör täckandet av många behov utan pengar. Människor kommer att få en mycket starkare känsla av att vara en del av ett samhälle som de förlitar sig på. Komplementära, användarskapade kreditsystem kommer tillsammans med internetbaserade P2P-system att undanröja en del av det traditionella behovet av banker. På en lokal nivå såväl som förmedlade via globala nätverk kommer icke kvantifierade ”valutor” av erkännande och tacksamhet att uppstå som sammankopplar och belönar kvalitativa bidrag till samhället och planeten.
****
Som du kan se är alla de sju elementen som jag har beskrivit tätt synergetiska. Ingen kan de facto stå på egna ben. Till exempel kan negativräntevaluta inte fungera om det fortfarande är möjligt att investera i andra källor till ekonomisk hyra. Lokalisering är till stor del beroende av borttagandet av dolda subventioner som gör global handel lönsam. Gåvoekonomier möjliggör ökning av livskvalitet även när ekonomin krymper.
De olika trådarna av helig ekonomi som jag har beskrivit i del II i denna bok väver tillsammans en väv, en organisk matris, som vi kan se framträda idag. Den nya ekonomin kommer inte att uppstå från en nystart, ett bortsvepande av det gamla och nybyggande från grunden, utan är snarare en fasomvandling, en metamorfos.
Precis som ingen del av den heliga ekonomin kan stå på egna ben, kan också varje del naturligt framkalla de andra. Men om det finns en grundpelare, så är det tillväxtens upphörande, omvandlingen av den mänskliga rasen till en ny relation med jorden, en ny berättelse om folket. I slutänden är det vår alltmer sig gällandegörande önskan att vara jordens partner, och vår återfunna andliga insikt om alla varelsers unikhet och sammankoppling som ligger till grund för det jag har benämnt helig ekonomi.
PREV NEXT