Inledning

Syftet med denna bok är att göra pengar och mänsklig ekonomi lika heliga som allt annat i universum.

Idag associerar vi, och av goda skäl, pengar med det profana. Om något är heligt i denna värld, så inte är det pengar. Pengar synes vara en fiende till våra bättre instinkter, vilket blir tydligt varje gång tanken ”Jag har inte råd att…” blockerar impulsen till vänlighet och generositet. Pengar synes vara en fiende till skönhet, vilket det nedsättande uttrycket ”utförsäljning” antyder. Pengar synes vara en fiende till varje värdig social och politisk reform, då företagarmakt styr lagstiftning mot utökning av dess egna vinster. Pengar synes förstöra jorden, då vi skövlar skogarna, haven, matjorden, och varje art för att tillfredsställa en girighet utan ände.

Åtminstone från och med den tid då Jesus kastade ut månglarna från templet, har vi känt att det är något oheligt över pengar. När politiker strävar efter pengar istället för det allmännas goda kallar vi dem korrupta. Adjektiv såsom ”svärtad” och ”smutsig” beskriver pengar på ett naturligt sätt. Munkar förutsätts ha minimalt med pengar att skaffa: ”Du kan inte tjäna både gud och mammon.”

På samma gång kan ingen förneka att pengar också har en mystisk och magisk kvalité: kraften att ändra mänskligt beteende och samordna mänsklig aktivitet. Tänkare har ända sedan forntid förundrats över förmågan att med ett enda märke överföra denna kraft till en metallskiva eller papperslapp. När vi betraktar världen omkring oss är det oturligt nog svårt att undvika slutsatsen att pengars magi är en ond magi.

Om vi ska göra pengar till någonting heligt duger uppenbarligen inget mindre än ”penningrevolution en masse”; en omvandling av deras grundläggande natur. Det är inte endast våra attityder om pengar som måste ändras, såsom några självhjälpsgurus vill få oss att tro. Vi kommer snarare att skapa nya typer av pengar som förkroppsligar och återförstärker förändrade attityder. Helig ekonomi beskriver dessa nya pengar och den nya ekonomi som kommer att växa fram runt dessa. Den undersöker även den metamorfos i mänsklig identitet som både är orsak till och ett resultat av omvandlingen av pengar. De förändrade attityder jag talar om går ända till den innersta kärnan av vad det innebär att vara mänsklig; de inkluderar vår förståelse av livets mening, mänsklighetens roll på planeten, individens relation till det mänskliga kollektivet och naturrikena; även vad det innebär att vara en individ, ett själv. Trots allt så uppfattar vi pengar (och egendom) som en förlängning av oss själva; därav ”min/mitt” (possessivpronomen) för att beskriva dessa, samma pronomen som vi använder för att identifiera våra armar och huvuden. Mina pengar, min bil, min hand, min lever. Betänk även känslan av kränkning när vi blir bestulna eller ”avplockade”, som om det är en del av oss själva som har tagits.

En omvandling av pengar från profant till heligt – något så djupt rotat i vår identitet, något så centralt för hur världen fungerar – skulle sannerligen få djupgående effekter. Men vad innebär det att pengar, eller något annat med för den delen, är heligt? Det innebär på ett avgörande sätt raka motsatsen till vad ordet helig har kommit att betyda. Under flera tusen års tid har koncepten sakral, helig och gudomlig kommit att mer och mer referera till något som är separerat från naturen, världen och köttet. För tre eller fyra tusen år sedan började gudarna att emigrera från sjöarna, skogarna, floderna och bergen till himlen, och övergick till att bli naturens överhögheter snarare än dess essens. När gudomligheten separerade från naturen, blev det även oheligt att involvera sig själv för djupt i världsliga angelägenheter. Människan förändrades från en levande förkroppsligad själ till dess profana hölje, knappt ett andens kärl, kulminerande i det kartesiska stoftkornet av samvete iakttagande världen men inte deltagande i den, och den Newtonska urmakarguden görande detsamma. Att vara gudomlig innebar att vara övernaturlig och immateriell. Om gud överhuvudtaget deltog i världen, var det genom mirakler – gudomliga ingripanden som bröt mot eller överskred naturlagarna.

Paradoxalt nog antas detta separata och abstrakta ting, som kallas ande, vara det som genomsyrar världen. Fråga den religiöse vad som förändras när en person dör, och hon kommer att svara att själen har lämnat kroppen. Fråga henne vad som får regnet att falla och vinden att blåsa, så svarar hon att det är gud. För att vara på den säkra sidan flyttade Galileo och Newton bort gud från dessa vardagliga saker, istället förklarande dessa som urverket i en stor maskin av opersonliga krafter och massa. Men även de behövde urmakaren till att dra upp klockan i begynnelsen och att förse universum med den potentiella energi som drivit det sedan dess. Denna uppfattning finns alltjämt hos oss idag som Big Bang, en förhistorisk händelse som är källan till den ”negativa entropi” som medger rörelse och liv. I vilket fall är vår kulturs uppfattning av anden den om något separat och icke världsligt, som dock mirakulöst kan blanda sig i världsliga angelägenheter och som även besjälar och styr dessa på något mystiskt sätt.

Det är väldigt ironiskt och signifikativt att det ting på vår planet som allra mest påminner om den föregående uppfattningen om det gudomliga är pengar. De är en osynlig, odödlig kraft som omger och styr allt, får världen att snurra. Ändå är pengar idag en abstraktion och som mest en symbol på en bit papper men oftast inte mer än några bits i en dator. De existerar i en sfär förflyttad långt bort från materialitet. I den sfären är de undantagna från naturens viktigaste lagar, för de bryts inte ner och återgår till jorden som alla andra saker gör, utan konserveras snarare oförändrade i sina valv och datafiler, t.o.m. växer med tiden tack vare ränta. De har egenskaperna för evig konservering och oändlig ökning, av vilka båda är ytterst onaturliga. Den naturliga substans som kommer närmast dessa egenskaper är guld, som inte rostar, missfärgas eller bryts ner. Därför användes guld redan tidigt både som pengar och som en metafor för den gudomliga själen, som är okorrumperbar och oföränderlig.

Pengars gudomliga egenskaper i form av abstraktion och frikoppling från den riktiga världens ting nådde i början av 2000-talet en ny höjd när den finansiella ekonomin förlorade sin förankring i realekonomin och fick eget liv. De enorma framgångarna på Wall Street hade inte längre någon koppling till materiell produktion, utan föreföll befinna sig i en egen sfär.

Blickande ner från Olympens höjder kallade finansmännen sig själva för ”universums herrar”, kanaliserande kraften från den gud de tjänar för att skapa framgång eller ruin för massorna, att bokstavligen flytta berg, utradera skogar, ändra floders lopp och orsaka nationers uppgång eller fall. Men pengar visade sig snart vara en nyckfull gud. När jag skriver dessa ord verkar det som om de alltmer vildsinta ritualer som det finansiella prästerskapet använder för att blidka guden pengar är förgäves. Likt prästerskapet i en döende religion, uppmanar de sina troende till allt större uppoffringar samtidigt som de skyller sina misslyckanden på antingen synd (giriga bankirer, oansvariga konsumenter) eller guds mystiska nycker (finansmarknaderna). Men somliga har redan börjat lägga skulden på prästerna själva.

Vad vi kallar recession skulle en tidigare kultur måhända ha kallat att ”Gud överger världen”. Pengar försvinner och med dessa en annan av andens egenskaper: den mänskliga sfärens besjälande kraft. I skrivande stund står maskiner världen över stilla. Produktionen i fabriker har gjort halt, konstruktionsutrustning står övergiven på gården, parker och bibliotek stänger och miljoner är hemlösa och hungriga medan hus står tomma och mat ruttnar i varuhusen. Ändå existerar fortfarande den mänskliga och maskinella input som behövs för att bygga hus, distribuera mat och driva fabrikerna. Det är snarare något immateriellt, den besjälande anden, som har flytt. Vad som flytt är pengar. Det är det enda som saknas, detta så immateriella (i from av elektroner i datorer) så att det knappast kan sägas alls existera, men ändå så kraftfullt att mänsklig aktivitet gör halt utan det. Även på individuell nivå kan vi se brist på motivation som en följd av brist på pengar. Betänk stereotypen för en arbetslös man, nästan pank, parkerad framför sin TV i undertröja, drickande en öl och knappt kapabel att resa sig ur sin stol. Pengar verkar besjäla såväl människor som maskiner. Utan dem är vi andefattiga.

Vi inser inte att vårt gudomlighetskoncept har attraherat till sig en gud som passar in i det konceptet, och gett den suveränitet över jorden. Genom att skilja själ från kropp, ande från materia, och gud från naturen, har vi installerat en styrande kraft som är själlös, åtskiljande, ogudaktig och onaturlig. Så när jag talar om att göra pengar heliga, så frammanar jag inte ett övernaturligt väsen för att ingjuta helighet i naturens döda, världsliga objekt. Snarare sträcker jag mig tillbaka till en tidigare tid. En tid före andens och materiens skilsmässa, när helighet fanns inom alla ting.

Och vad är det heliga? Det har två aspekter: det är unikt och relaterat. Ett heligt objekt eller en helig varelse är en som är speciell, unik och som det bara finns en av. Den är därför oändligt värdefull då den är inte utbytbar. Den har ingen motsvarighet och därför inget begränsat värde, för värde kan bara bestämmas genom jämförelse. Pengar är, liksom alla typer av mått, en jämförelsestandard.

Även om det heliga är unikt, är det icke desto mindre oskiljbart från allt som gick åt för att tillverka det, från dess historia och från den plats den upptog i matrisen över allt varande. Måhända tänker du nu att precis alla ting och relationer är heliga. Det må vara sant, men trots att vi kan tro det rent intellektuellt, så känns det inte alltid så. Vissa saker känns heliga för oss och andra inte. De som känns heliga för oss kallar vi heliga, och deras ultimata syfte är att påminna oss om alla tings helighet.

Idag lever vi i en värld som har berövats sin helighet så att väldigt få saker verkligen ger oss en känsla av att leva i en helig värld. Massproducerade, standardiserade produkter, modulhus, identiska matförpackningar och anonyma relationer med myndighetsfunktionärer; allt detta undanhåller unikheten i världen. Det långväga ursprunget till våra saker, anonymiteten i våra relationer och bristen på synliga konsekvenser i produktionen och skrotandet av våra saker förhindrar relationssamband. Vi lever således utan erfarenhet av helighet. Givetvis är pengar det som först och främst förhindrar unikhet och relationssamband. Själva idén med ett mynt härstammade från målet standardisering, så att varje drachma, varje stater, varje shekel och varje yuan skulle vara funktionellt identisk. Som ett universellt och abstrakt bytesmedel är pengar dessutom skilt från sitt ursprung, från sin koppling till materia. En dollar är densamma oavsett vem som gav dig den. Vi skulle betrakta det som barnsligt om någon satte in en summa pengar på banken och en månad senare tog ut pengarna bara för att klaga, ”Hallå, det här är inte samma pengar som jag deponerade! Detta är andra sedlar!”

Detta får till följd att ett monetärt liv är ett profant liv, eftersom pengar och de saker dessa kan köpa saknar det heligas egenskaper. Vad är skillnaden mellan en tomat från snabbköpet och en som odlats i grannens trädgård och getts till mig? Vad är annorlunda mellan ett prefabricerat hus och ett byggt med min medverkan av någon som förstår mig och mitt liv? De essentiella skillnaderna uppstår alla från specifika relationer som innefattar såväl givarens som mottagarens unikhet. När livet är fullt av sådana saker, gjorda med omsorg, sammankopplade av ett nät av historier till personer och platser vi känner, är det ett rikt liv, ett närande liv. Idag lever vi under en fördämning av likhet och opersonlighet. Även kundanpassade produkter erbjuder, om de är massproducerade, endast några få permutationer av lika standardbyggklossar. Denna likhet är själsdödande och förbilligar livet.

Närvaron av det heliga är som att återvända till ett hem som alltid funnits där och till en sanning som alltid existerat. Det kan inträffa när jag studerar en insekt eller en växt, hör en symfoni av fågelsånger eller grodkväkanden, känner lera mellan tårna, stirrar på ett vackert gjort föremål, uppfattar den omöjligt koordinerade komplexiteten hos en cell eller ett ekosystem, bevittnar en synkronicitet eller symbol i mitt liv, ser glada barn leka eller berörs av ett genialt alster. Även om dessa erfarenheter är extraordinära, så är de ingalunda separerade från resten av livet. Deras kraft kommer sannerligen från glimten de ger av en sannare värld, en helig värld som ligger till grund för och genomtränger vår egen.

Vad är detta ”hem som alltid funnits där” och denna ”sanning som alltid existerat”? Det är sanningen om alla tings enhet eller sammankoppling, och känslan är den av deltagande i något som är större än man själv, men som ändå också är en själv. Inom ekologi är detta principen om ömsesidigt beroende: att alla varelser för sin överlevnad är beroende av nätet av andra varelser som omger dem, i förlängningen utsträckande sig och omfattande hela planeten. Utrotandet av någon art förminskar vår egen helhet, vår egen hälsa, vårt egna jag; något av hela vårt varande har gått förlorat.

Om det heliga är porten till den underliggande alla tings enhet, är det lika mycket porten till det unika och speciella hos varje ting. Ett heligt ting är unikt; den bär på en unik essens som inte kan reduceras till en uppsättning generiska kvalitéer. Detta är varför reduktionistisk vetenskap verkar beröva världen dess helighet, eftersom allting reduceras till en eller annan kombination av en handfull generiska byggstenar. Detta koncept speglar vårt ekonomiska system som i sig själv huvudsakligen består av standardiserade, generiska produkter, arbetsbeskrivningar, processer, data, inputs och outputs, och – det mest generiska av allt – pengar, den ultimata abstraktionen. Tidigare var det inte så. Stamfolk såg varje varelse inte i första hand som en medlem av en kategori utan som en unik, förandligad individ. Även berg, moln och till synes identiska vattendroppar ansågs vara förnimmande, unika varelser. Den mänskliga handens produkter var likaledes unika, bärande tillverkarens signatur genom dess urskiljbara oregelbundenheter. Här fanns länken mellan det heligas två kvalitéer, relateringen och det unika; unika föremål behåller sina ursprungsmarkeringar, sin plats i den stora varandematrisen, sitt beroende av resten av skapelsen för sin existens. Standardiserade ting, produkter, är uniforma och därför i avsaknad av relationer.

I denna bok ska jag beskriva en vision av ett penningsystem och en ekonomi som är heliga, och som förkroppsligar alla tings relationer och unikhet. Dessa kommer inte längre att vara separerade, varken de facto eller i uppfattningen om dem, från deras underliggande naturliga matris. De återförenar de sedan länge söndrade sfärerna för mänsklighet och natur; de är en förlängning av ekologi och lyder alla dess lagar och bär all dess skönhet.

Inom vår civilisations alla institutioner, oavsett hur fula eller korrupta, finns fröet till något vackert; samma ton men på en högre oktav. Pengar är inget undantag. Deras ursprungliga syfte är helt enkelt att koppla ihop mänskliga gåvor med mänskliga behov, så att vi alla kan leva i större överflöd. Hur pengar har kommit att generera knapphet istället för överflöd, separation istället för kontakt, är en av trådarna i denna bok. Oavsatt vad pengar har blivit kan vi ändå i deras ursprungliga syfte som gåvans agent fånga en glimt av vad som en dag ska göra dem heliga igen. Vi igenkänner utbyte av gåvor som ett heligt ögonblick, vilket förklarar varför vi instinktivt gör gåvogivandet till en ceremoni. Heliga pengar kommer då att vara ett gåvomedel, ett sätt att impregnera den globala ekonomin med den gåvans ande som styrde stam- och bykulturer, och fortfarande idag styr varhelst människor gör något för varandra utanför penningekonomin.

Helig ekonomi beskriver denna framtid och målar också upp en praktisk väg dit. Jag tröttnade för länge sedan på att läsa böcker som kritiserade någon del av vårt samhälle utan att erbjuda ett bättre alternativ. Sedan tröttnade jag på böcker som erbjöd ett bättre alternativ som verkade omöjligt att uppnå: ”Vi måste minska kolutsläppen med 90%.” Sedan tröttnade jag på böcker som beskrev en rimlig väg dit men som inte gav besked om vad jag personligen kunde göra för att skapa det. Helig ekonomi verkar på alla fyra nivåerna: den erbjuder en grundläggande analys av vad som gått snett med pengar; den beskriver en vackrare värld baserad på en annan typ av pengar och ekonomi; den förklarar de nödvändiga kollektiva åtgärderna för att skapa den världen och medlen med vilka dessa åtgärder kan göras möjliga; och den utforskar den personliga dimensionen av omvandlingen av världen, identitetsförändringen och sättet att nå det jag kallar att ”leva i gåvan”.

En omvandling av pengar är ingen patentlösning mot allt dåligt i världen. Inte heller bör den få högre prioritet än andra aktivitetsområden. Ett enkelt omsorterande av bits i datorer kommer inte att sudda ut den i högsta grad verkliga materiella och sociala förödelse som hemsöker vår planet. Å andra sidan kan någon annan sfärs helande arbete inte nå sin potential utan en motsvarande omvandling av pengar, för så djupt är de invävda i våra sociala institutioner och livsvanor. De ekonomiska förändringar jag beskriver är en del av ett omfattande, allt innefattande skifte som inte kommer att lämna någon aspekt av livet orörd.

Mänskligheten är i början av uppvaknandet till den sanna magnituden av den för handen varande krisen. Om den ekonomiska omvandling som jag ska beskriva verkar mirakulös, så beror det på att inget mindre än ett mirakel är nödvändigt för helandet av vår värld. I alla sfärer, från pengar till ekologiskt helande till politik till teknologi till medicin behöver vi lösningar som går utanför de nuvarande gränserna för vad som är möjligt. I takt med att den gamla världen rasar samman, ökar lyckligtvis vår kunskap om vad som är möjligt, och med den vårt mod och vår vilja att agera. Den nuvarande sammanstrålningen av kriser – avseende pengar, energi, utbildning, hälsa, vatten, matjord, klimat, politik, miljö med mera – är en födslovånda som kastar ut oss från den gamla världen och in i en ny. Dessa kriser invaderar oundvikligen våra personliga liv. Vår värld faller samman, och även vi föds in i en ny värld, en ny identitet. Det är därför som så många människor känner att denna planetära kris, även den ekonomiska, har en andlig dimension. Vi känner att det ”normala” inte kommer att återvända och att vi föds in i ett nytt normalt: ett nytt sorts samhälle, en ny relation till jorden, och en ny erfarenhet av att vara mänsklig.

Jag tillägnar hela mitt arbete den vackrare värld som våra hjärtan säger är möjlig. Jag säger våra ”hjärtan”, eftersom våra hjärnor ibland säger att det inte är möjligt. Våra hjärnor tvivlar på att saker någonsin ska bli mycket annorlunda än vad erfarenheten har lärt oss. Du kan ha känt en våg av cynism, ringaktning eller förtvivlan när du läser min beskrivning av en helig ekonomi. Du kan ha känt lust att avfärda mina ord som hopplöst idealistiska. Jag var själv i sanning frestad att tona ner min beskrivning för att göra den mer förtroendeingivande, mer ansvarsfull och mer i linje med våra låga förväntningar om hur livet och världen kan vara. Men en sådan uttunning hade inte varit sanningen. Jag ska, med hjälp av hjärnans verktyg, säga vad som finns i mitt hjärta. I mitt hjärta vet jag att det är möjligt för oss att skapa en så vacker ekonomi och ett så vackert samhälle – och att allt mindre än detta sannerligen vore oss ovärdigt. Är vi så modfällda att vi skulle önska oss någonting mindre än en helig värld?

 

Next

 

One Comment

  1. Svar: Livet är inte en vara. Det är en gåva.

Leave a Reply